28 november 2010

Vargjaktens absurditet

Foto: Jan Rietz
Läste precis på Supermiljöbloggen att vargjakten ämnar fortsätta. Den bloggen hänvisar till Miljöaktuellts artikel, och jag kan även passa på att länka till tre relevanta artiklar av SR Ekot: Naturvårdsverket vill skjuta 27 vargar (17 dec 2009), Många kritiska till hur vargjakten bedrivs (3 jan 2010) och Troligt med ny vargjakt trots EU-granskning (26 nov 2010).

Efter den lilla länksamlingen så vill jag tillåta mig ett litet värdeutlåtande. Sinnessjuka. Kännetecknande antropocentrisk egotripp. Jag kan inte säga annat än att vargjakten är förkastlig. Miljöminister Andreas Carlgrens argument om att målet är att hålla vargstammen genetiskt intakt klingar lika ihåligt och illa som ett rostigt, kasserat oljefat.

Att skjuta av 30 till 48 djur från en population på 210 individer andas galenskap. Var finns den evolutionära poängen med det?! Att minska vargstammen leder givetvis och tvärtom till större grad av genetisk instabilitet. Antalet djur som skulle dö rör sig alltså om 14,3-22,9 % av populationen. Översatt till antalet människodjur i Sverige, så skulle det röra sig om en avskjutning av 1,34-2,14 miljoner individer (beräknat utifrån data från SCB om Sveriges folkmängd 31/12-2009 som då var 9 340 682 personer). Nåväl, 27 av dessa vargar skulle ske genom licensjakt. Kvoten överskreds på sina håll. 10 670 jägare hade fram till och med den 17:e december 2009 registrerat sig för vargjakt. Där kan vi tala om en lynchmobb av rang.

Utifrån mitt ekofilosofiska och molekylärbiologiska utkikstorn så finner jag endast ruskigt dåliga motiv och argument från hobby- och nöjesjaktlägren samt missanpassade, verklighetsfrånkopplade politiker. Det är ständigt samma visa. Miljökatastrofer slätas över och framställs som nödvändiga, "goda" och i samhällets intressen, när det i sak enbart handlar om att uppbära kortsiktiga penningekonomiska och privilegierade intressen.

Foto: Björn Ullhagen
Dagens högteknologiska människa är som exempel en synnerligen undermålig jägare ur evolutionsbiologiskt perspektiv. En klart mer sund ingång vore att låta vargen och de tre andra stora rovdjuren få bära det huvudsakliga ansvaret istället.

Nu vill jag passa på att presentera en idé om hur vi skulle kunna nå dit. Åtminstone visar det på en del av ett sammanhang. Alltså: Avskaffa jordbrukssubventionerna som mest har till syfte att ge billigt kött, mjölk och ägg till konsumenterna, så blir dessa miljöbelastande matvaror dyrare varmed efterfrågan minskar och vi kan frigöra en stor del av de enorma åkerarealer (70-80 % av Sveriges totala åkerareal) som idag går åt till att producera alltför billigt foder till den etiskt förkastliga djurindustrin. Ordentliga, stora naturreservat borde få bli en av konsekvenserna. En mindre del skulle kunna avsättas till att odla energiskog, och så vidare.

Men jag vet och jag förstår att något sådant går stick i stäv med Alliansens politik av tillväxtbefrämjande, alienation och systematiserad miljöförstöring. Dags att säga ifrån på skarpen?!

27 november 2010

En köpfri dag

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Ber om ursäkt till den som av någon orsak saknat mig.

Har 15-20 inlägg på gång, påbörjade eller halvskrivna, men tillvaron har varit alltför pressad med dubbla studier, musikprojekt, familjeliv och schack för att tillåta vidlyftigheter som samhällsanknutet skriftställande. Kanske en paradox med anledning av mitt tal om arbetsdelning och arbetstidsförkortning?

Foto: Mikael Damkier
Idag kan jag emellertid inte tillåta mig tystnad. Det är nämligen En köpfri dag. En manifestationsdag värd att uppmärksamma, även om varje dag på året bör utmärkas av konsumtionsminimalism. Ett annat sätt att uttrycka det på är rationell konsumtion.

Till dig som undrar varför, så vill jag lyfta sambanden mellan tillväxt, konsumtion och miljöförstöring. Lite klassisk stress och hets kan också gärna få vara med på ett hörn. Just nu får jag lov att hänvisa till senare inlägg när det gäller ett förtydligande och exemplifierande av dessa samband. Kort sagt så är det egentligen självklarheter, men fundera gärna lite själv över vad som kan ligga i påståendet.

10 november 2010

Blottande konst?

In action
Tim "Pricasso" Patch
Fick chans att se det här roliga och på flera vis intressanta inslaget genom min sambo Dace. Hen hittade det via någon vän på ett lettiskt socialt internetmedium som heter draugiem. Vi har ju ingen TV hemma och följer i vilket fall inte program av något slag, så då är det ju svårt att hitta något som det här på annat vis än genom tips från vänner. Tänkte bara att ni skulle veta det, så har jag svurit ryggen fri, hehe.

Inslaget visar en helt klart intressant approach till måleri. Det visas upp i någon slags talangtävling i Tyskland, varför det mest talas tyska under inslaget. Dock är det viss uppblandning av engelska då konstnären Tim Patch kommer från Australien och uppenbarligen ännu inte talar särskilt god tyska.

Kanske intressantare än själva konstnärstekniken är emellertid att folk i publiken blir så chockade. En stilla undran, är det inte så att ungefär hälften av befolkningen har snopp och den andra hälften har snipp och gissningsvis alla av oss har en rumpa? Samtidigt så är det ju glädjande med den uppskattning som konstnären får, bland annat stående ovationer samt konkret framgång i tävlingen med två av tre gillanden från juryn.

Min egentliga fråga kring det här lyder: Vad är det egentligen som är så kontroversiellt med nakenhet? För det handlar ju knappast om själva konstverken, eller hur? Är puritanism en rationell hållning?

6 november 2010

Exponentiell tillväxt

Dr. Albert A. Bartlett
Egentligen skulle jag kunna låta den här föreläsningen av Dr. Albert A. Bartlett (professor emeritus vid institutionen för fysik, Colorados universitet i Boulder, USA) i åtta delar få tala för sig själv. Jag tänker dock att en kort summering och inledning är på sin plats, vilken förhoppningsvis även väcker ditt intresse för att ta del av själva föreläsningen. Det (gissningsvis för många) omvälvande materialet är upplagd på Youtube och består av totalt 58 välinvesterade minuter.

Schematisk graf av
exponentiell tillväxt
Det är oerhört viktiga och grundläggande samband som Bartlett redogör för. Det centrala temat heter exponentiell tillväxt. Dess relevans för den värld vi har idag är något som i egentlig mening är väldigt logiskt och därmed även enkelt att förstå. Du behöver knappast vara någon fullfjädrad, eller ens halvfjädrad, matematiker för att greppa konceptet. I praktiken är det emellertid ett uppenbarligen svårgripbart fenomen. Det tror jag främst har att göra med de diskurser och paradigm som är rådande i samhället idag, vilka styrs av vissa för-givet-tagna ideologier såsom nyliberalism och kapitalism.

Om du vill förstå ditt samhälles historia, samtid och framtid, så rekommenderar jag därför den här föreläsningen varmt. Den bidrar med en djupsinnig nyckel till förståelse. Det är långt ifrån den enda nyckeln, men en av de seriöst viktiga. Dessutom bygger resonemangen på ren och skär vetenskap och logik, och är därför fria från ideologisk koppling. Med andra ord är insikten essentiell för samtliga ideologier med inslag av exempelvis ekonomiska överväganden, vilket givetvis enbart stärker resonemangens tyngd.

Reklam?

Vad är egentligen reklam? Det går ju faktiskt att fundera över. Här är några av mina tankar om saken.

Foto: Ulf Sjöstedt
Produktinformation?

Jag tror att argumentet för reklam initialt har handlat om att det är produktinformation. Det ser vi ju med all önskvärd tydlighet att det inte förhåller sig på det sättet. Vad har som exempel kvinnobröst för relevans i relation till mobiltelefoner? Vilken koppling har bra miljö eller en slingrande bergsväg av frihet till storstadsbilism? Och vad har komjölk med starka ben att göra? Just det. Ingenting.

Foto: Conny Nylén

Jag är säker på att du kan hitta tusentals fler exempel på uppenbart vilseledande marknadsföring om du väljer att betrakta samhällsbilden. Och då har vi inte heller börjat peta i det som inte är uppenbart, vilket förmodligen omfattar den större mängden av de budskap som bombarderar oss i tillvaron.


Foto: Björn Carlsson


Generellt är min åsikt i den här frågan att allt utom just produktinformation helt sonika borde förbjudas. Det skulle alltså leda till att enbart exempelvis teknisk information om produkter skulle få presenteras, och då utan säljande bilder, klatschiga slogans, häftiga logotyper eller rena lögner.

Direktreklam
Foto: Lena Paterson

Ett fenomen som enligt min mening innebär ett stort resursslöseri är oadresserad reklam, eller med andra ord det som brukar kallas direktreklam. 99,99 % av de som får detta i sin brevlåda är förmodligen egentligen helt ointresserade av det reklamställaren har att erbjuda. Lägg till detta alla de träd som avverkas för att producera pappersmassa, alla transporter det inbegriper samt alla som ska arbeta med utformning, försäljning och distribution.

Visst, därigenom bistår ju branschen med en del arbeten och BNP-tillväxt, men som verksamhet är den i vilket fall onödigt och resursslösande. Lägg där till perspektivet att vi bör (och förmodligen vill) ha mer konstruktiva, givande och samhällsuppbyggande arbeten samt att ekonomisk tillväxt i vårt samhälle snarare är en nutids- och framtidsfara än en räddare i nöden, så framstår direktreklamen snarast som förkastlig och framtidsfarlig.

Ett förbud mot all slags oadresserad reklam är företagsetiskt oproblematiskt eftersom företagen ju i vilket fall kommer att konkurrera på lika villkor. Det är en viktig poäng, tycker jag.

Reklamens funktion

Foto: Claes-G Svanteson
Reklam handlar idag i grunden om att etablera en känsla och framförallt en igenkänning av ett varumärke. Absurt nog så fungerar bevisligen även en upprepningseffekt, åtminstone till viss del. Vi tror gärna att vi står fria från påverkan och väljer exempelvis Colgatetandkräm eller Pampersblöjor i affären för att det verkar vara en trygg och bra tillverkare. Det går att gräva i forskningen kring detta, men det räcker nog med att titta på stora, framgångsrika företags reklambudgetar för att inse att reklam fungerar. Till viss del kryper en bild fram av oss som manipulerade och blinda marionetter när det generellt sett gäller vår roll som konsumenter.

Foto: Björn Breitholtz

Konsumentmakt?

Foto: Janne Olander
Det här resonemanget problematiserar även det idag populära konceptet konsumentmakt. Något som såväl politiker och många organisationer gärna framhåller som en nyckel till exempelvis hållbar utveckling. Jag tänker tvärtom att konsumentmakt till största delen, men inte enbart, är en chimär. Jag grundar det påståendet dels på att människor generellt sett i första hand ser till sin egen plånbok, och dels på att företagen främst ser en möjlighet till att göra extra förtjänster i och med en särskild grupp av konsumenter vill handla etiskt och därför är beredda att betala mer. Denna grupp kommer dock alltid att vara försvinnande liten.

Foto: Sören Gunnarsson
I sann kapitalistisk anda så reduceras därmed många konsumenter bort som gärna skulle vilja handla mer etiskt, men inte känner att de har råd. Företagen är naturligtvis enbart intresserade av att hitta det optimala krysset i grafen där pris och konsumtion möts. Enligt kapitalistisk teori är de som vinstmaximerande institutioner sällan beredda att ta sitt samhällsansvar och på eget bevåg premiera etiskt acceptabla produkter eftersom de på sikt skulle gå under i den kapitalistiska verkligheten.

Foto: Alex Bartholdson
Alternativet är att en kvalificerad majoritet av befolkningen gör allvar av sin konsumentmakt, men för det första så kommer det inte att hända så länge som de etiska produkterna är dyrare än de traditionella och för det andra så undrar jag: Varför vänta? Det som krävs är ekonomiska styrmedel som riktar in sig på miljöfaktorer och social rättvisa. Det är de folkvaldas huvudsakliga ansvar.

Foto: Alex Bartholdson
Exempel på sådant är straffskatter på produkter som producerats i ekonomiska frizoner eller andra sammanhang där folk arbetar under odrägliga förhållanden, liksom produkter där såväl arbetare som miljö fått åka på stryk genom användning av kemikalier som kan betecknas som miljögifter. På så vis blir de sämre produkterna dyrare och därmed mindre intressanta för konsumenterna. Styrmedel kan även användas positivt, som exempelvis genom att ge ekonomiskt stöd till produktion av havredryck som ett miljöbättre alternativ till komjölk eller stöd för uppförande av vindkraftverk eller stöd till en lokal krukmakare.

Exemplen och möjligheterna är förstås otaliga.

Min analys leder alltså till slutsatsen att argumenten för konsumentmakt är ett av många sätt för den parlamentariska makten att kunna avstå från att ta sitt ansvar i många av samtidens ödesfrågor. Framförallt gäller det den krisartade situationen för våra ekosystem och biosfären som helhet.

Motmedel

Foto: Håkan Berg
Det enda motmedel jag ser oss ha som samhällsvarelser är att vara starkt kritiska till användandet av marknadsföring och rentav i så stor utsträckning som möjligt avstå från att ens ta del av reklamexponering. Det är emellertid synnerligen svårt att värja sig i dagens samhälle där i stort sett hela det offentliga utrymmet är besudlat, affischerat och nerklottrat med företagens hycklande utsagor om en lyckligare tillvaro med deras produkter.

Där kan vi faktiskt tala om systematisk och accepterad skadegörelse, som i det sammanhanget utklassar grafitti och klotter. Eftersom företagen har en helt annan agenda än en revolterande fjortis, så anser jag också reklam vara en långt angelägnare fråga i och med de processer av propaganda, indoktrinering och mental förslavning som den inbegriper.

Reklamfri blogg

Så, nu vet ni kanske lite om varför jag avstår från att ta in reklam på mina bloggar. Åtminstone sådan där jag inte kan kontrollera innehåll och publicering. Jag kan som exempel tänka mig att promota exempelvis Cogito (som är en grön tankesmedja) eller Steg 3 (som arbetar med tillväxtkritik). Bilder är fint och något jag gärna använder mig av för att göra läsningen här roligare och intressantare enligt devisen "en bild kan säga mer än tusen ord". Sedan är förstås min länksamling till andra bloggar en slags reklam, men det är alltså sådana bloggar som jag gärna läser själv och gärna stödjer.

Jag skulle aldrig gå med på att, med eller utan ersättning, göra reklam för exempelvis Pampers (använd tygblöjor), Bofors (vapenindustri, urrrk) eller Svenska Spel (spelberoende, nej tack) eller dylikt.

Foto: Anders Andarve

Nu hoppas jag förstås att jag genom att nämna dessa tre oetiska aktörer i form av exempel inte har gjort annat än negativ reklam för dem samt att tesen "all reklam är bra reklam" inte är giltig.